Can't be scared when it goes down
Då ligger man åter igen å ha försökt sova alldeles för länge men fastnar som vanligt i massa dumma tankar, vart är världen Påväg? Vart är jag påväg? Vart är mitt liv påväg? Hur ser framtiden ut? Kommer jag få ett fint hem å familj? Eller kommer jag va en äcklig sockärring med så mycke lyckopiller å skit i mig så jag knappt vet vad jag heter? Är det dax att ta tag i saker å börja leva nu eller är jag inte redo? Jag vet inte äns själv, vet knappt vem jag är längre, och jag måste erkänna att jag skäms över mig själv, jag fyller i år 20 år och har inte äns körkort eller jobb, jag tar inte vara på ett skit, varken familj, släkt eller pojkvän, fast de kanske bara är en tidsfråga tills jag inte har nånting kvar? Kan säga att jag saknar mina syskon så de gör ont, men jag gör inget åt det, å de skäms jag allra mest för..
Du kommer att klara allt Amanda, kom hem några dagar nu då din syskon är ledig och bara mys. Jag tror att om man motarbetar de svarta tankarna, så vinner de vita och kärleken:)